Östergötlands yttre kustvatten
Publicerad 2008-06-24 11:28:21
Beskrivning

Detta typområde är till större delen av ytterskärgårdskaraktär och nästan halva arealen omfattar Stockholms skärgårds södra kustvatten. Övriga vattenförekomster utgörs av Krabbfjärden, Kränkfjärden och Örsbaken. Ytterskärgården utgör ett relativt öppet vattenlandskap där vattenutbytet är stort. Salthalten ligger på 6-7 promille.

Utmärkande karakteristika för detta typområde är: Ytterskärgård med många öppna fjärdar. Inre områden med öar är mindre utsatta för vågexponering, medan yttre områden mot öppet hav är påtagligt vågexponerade. Bottentopografin utmärks av varierande djup; rikligt med grund och djupa förkastningar (100m). Djupare områden har permanent skiktning, annars delvis skiktat, med övre och undre lagret mesohalint. Vattenomsättningstiden är generellt 0-9 dygn, i sällsynta fall upp till en månad. Antalet isdagar per år är omkring 70.

Ytvattenstatusen med avseende på totalfosfor (tot-P) och totalkväve (tot-N) enligt Naturvårdsverkets preliminära bedömningsgrunder varierar dock från otillfredsställande i den kustnära Örsbaken till måttlig i övriga delar (bortsett från det ej statusklassade Stockholms skärgårds södra kustvatten). Detta stora delområde torde ha måttlig eller god status att döma av angränsande vattenförekomster. Med en korrektion för utsjöpåverkan fås måttlig status med avseende på tot-P i Örsbaken, medan övriga delområden får god-hög status. Motsvarande korrektion för tot-N ger hög status i för samtliga klassade vattenförekomster. Detta tyder på att framför allt fosforbelastningen via vattendragen till viss del kan åtgärdas på lokal nivå, medan det finns liten möjlighet att påverka kvävebelastningen genom lokala åtgärder.

Sammanlagt finns fem Natura 2000-områden, varav fyra enligt habitatdirektivet, i direkt anslutning till kustvattenmiljön.

Påverkan och risker

Flera problemområden går att identifiera i fråga om påverkan och risker, t ex:

1. Närsaltbelastning – Massförekomster av cyanobakterier och syrgasfria bottnar

2. Utsläpp av metaller och långlivade organiska föreningar - Bioackumulation av miljögifter

3. Tillbakagång av inhemska arter

4. Invasion av främmande arter

Detta typområde kännetecknas mer av Östersjöns allmänna påverkanssituation och riskbild än av de mer specifika problemen i inner- och mellanskärgården. I allmänhet är problemen lindrigare än i de kustnära vattnen och innerskärgården, men den generella närsaltbelastningen av Östersjön, som avspeglas i de återkommande massförekomsterna av cyanobakterier i ytvattnet samt förekomsten av syrgasfria bottnar på större djup, förtjänar att tas på allvar. Östersjöns tillrinningsområde är cirka fyra gånger så stort som dess vattenyta, samtidigt som det är ett bitvis högindustrialiserat område där det även bedrivs intensivt jord- och skogsbruk. Ungefär 1/3 av Östersjöns kvävetillförsel kommer från luften, främst via biltrafiken. Den långsamma vattenomsättningen och låga medeltemperaturen i Östersjön medför att tillförda föroreningar stannar kvar längre i systemet än i flertalet andra havsområden. Östersjön tillförs bland annat stabila organiska föreningar, metaller och olja. Torskbestånden har minskat oroväckande, vilket till stor del antas bero på meteorologiska och hydrografiska förhållanden i kombination med övergödning och ett högt fisketryck.

Inom vattendistriktet finns i detta typområde 15 misstänkt förorenade områden. Merparten härrör från försvarets verksamheter och det är främst tungmetaller som kan spridas till vattenmiljön. Vidare finns tre tillståndspliktiga B-anläggningar inom detta avsnitt.


Länkar